Midvinternattens köld är svår,
tio små nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt,
knippsar nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.
Nio små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar från sitt näste
istapp faller från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomten ligger död på trappen.
Utanför dörren står gröten och ångar.
Åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger de fatet sig nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.
Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katten som bakom dörren ruvar,
slukar nisse med hull och luva.
Resten utav tomte hand,
slickar misse bort från tand.
Sex nissar mot julbordet ilar,
snabbt dom uppför bordsben kilar.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller likvid ett lod,
mattan röd av tomteblod.
Tomtar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rakt på knivens egg.
Lilla nisse stackar sate,
rinner ut i sillsalaten.
Fyra nissar har festat på sill,
och de törsten vill släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp,
och tar för sig i varsin kopp.
Ner faller nisse i glödhett hav,
lik vid skållad mandel hans skinn faller av.
Tre små tomtar i granen svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära vågar,
snart han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbräand stek,
ångrar då sin dystra lek.
Två små tomtar sig omkring tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den hoppar,
men för detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.
Husbonn stiger upp i natten,
för att stänka lite vatten.
Nisse blir till krämig våffla,
under husbonns tunga toffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns kvar.
